just nu känns det som om jag misslyckas med precis allting jag gör, misslyckas i skolan, misslyckas på praktiken, misslyckas med mig själv och allt som hör det till.. Jag tycks aldrig göra någonting rätt, jag försöker verkligen att må bättre och vissa dagar gör jag det för en stund, men sedan kommer det en känsla som tar över som får mig att må skit igen.. Jag vet inte hur länge detta kommer att pågå och jag vet inte vilka jag har vid min sida som stöttar mig i detta nu, känns som om ingen förstår mig ingen som förstår hur det är att må såhär och ha såhär mkt att tänka på hela tiden..
jag försöker verkligen att klara skolan, men nu har jag fått reda på att jag tydligen är nära IG gränsen på två kurser av tre som jag har.. jag som bara visste om ett, det gör ju saken verkligen ännu bättre då man måste puscha mig ännu mera för att klara av detta.. samtidigt som jag har detta tryck över att jag måste göra bra ifrån mig för annars kommer inte mina föräldrar vara stolta över mig.. önskar bara att all smärta kunde försvinna, så jag slapp gå igenom detta och verkligen kunna fokusera på skolan och praktiken, jag försöker och jag är så sjukt rädd för att misslyckas och detta gör ju inte saker och ting bättre då jag trycker på mig själv ännu mera för att klara av saker och ting..

Jag har även kommit underfund med att jag är sjukt rädd för att få skäll, och jag har detta trycket på mig att jag måste göra det bästa ifrån mig första gången, och gör jag inte det går jag och ältar det i huvudet om och om igen som får mig att må sämre, men visst till slut så blir det ju något positivt eftersom då gör jag ju inte om det misstaget utan gör det rätt denna gång, men detta brukar ta ca en vecka.. jag har själv kommit på mig själv att jag hela tiden frågar om saker typ 10gr för att det verkligen ska bli rätt, och detta är mest på praktiken då jag verkligen vill att dom ska tycka om mig och att jag gör ett bra jobb, vilket jag själv tycker att jag inte gör..

Det bästa som finns i livet är att sitta på häst ryggen,
där är man fri och inga problem i världen finns i mina tankar..
HELT FRI<3

Blä som senaste dagarna har inte varit allt för roliga. Allting började i lördags med att jag hade riktigt ont i höger sida av magen, ´mamma och pappa var på mig flera gånger och frågade om jag ville åka in till akuten, men jag vägrade då jag för det första var väldigt rädd antagligen för att det skulle vara blindtarmen.. På söndagen hade det gått över lite så föjde med pappa ut en liten sväng med hundarna då motion inte är så farligtm vi gick en bra bit på ängen med hundarna då vi hade dom lösa och jag tog lite bilder, var en väldigt lungt tempo så kände inte av det så mkt, följde även med ut på kvällen och gick en sväng, ca 4km, då kände jag av det lite men var inte så farligtm på måndagen hade jag fortfarande ont i höger sida, men kände ändå att jag kunde vara med på ridningen(vilket är det bästa som finns) glömde smärtan under dom 2 timmarna vi var i stallet, men sedan på måndag kvällen efter att jag duschat kände jag av smärtan.. På tisdagen hade jag fortfarande ont så mamma ringde läkaren i ankarsrum direkt på morgonen, så fick en tid på eftemiddagen. Läkarn misstänkte precis som mamma och pappa att det var blind tarmen som spökade, men bara för att jag inte hade dom ”klassiska” symptomen så ville dom inte ha in mig, men som mamma sa, varken hon eller pappa hade fått dom ”klassiska” symptomen, men men.  Alla prover var bra men hade feber, vilket jag fortfarande har.. Så läkaren satte mig på att äta Pamol 2tabletter varje gång 4a gånger som dagen.
Idag (onsdag) mår jag som jag gjort dom senaste, mamma läkaren idag då hon ville veta hur länge vi skulle vänta innan vi åker in. Så nu ska jag äta Ibumetin istället då febern och smärtan inte försvann med pamolen… Så nu blir det att äta Ibumetin 3gånger om dagen 2tabletter varje gång, och blir det inte bättre tills på fredagkväll, lördag så skulle vi åka in med mig så skulle dom lägga in mig för observation… ;( Men men febern har iallafall gått ner från 38.3 till 37.9, inte så jätte mkt med tanke på att tabletterna skulle sänka det, och smärtan är fortfarande kvar.. men men… Imorron blir det att vara ensam hemme hela dagen, men om det skulle hända något och att jag mår sämre så var farmor ledig så jag kunde ringa till henne isåfall, känns skönt då mamma och pappa ska upp till linköping..

bläää för att må såhär…

Jag fick låna en ängel som spred ljus i mitt liv med varje andetag
Du togs bort från mig alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel för en stund <3

Jag seriöst älskar låten :’)

Ja alla har vi väl framtidsdrömmar om olika saker? Mina framtidsdrömmar gäller ridningen och det jag hoppas kunna uppnå någon gång i livet är att för det första få en bättre sits och lättare inverkan på hästen, samt även sluta vara så jätte rädd när jag hoppar oxrar som jag är just nu. Men det jag mest drömmer om är att kunna förbättras inom dressyren och förhoppningsvis kunna tävla högre än klubbtävlingar inom dressyren någon gång. Jag vill som sagt få en bättre sits(visst jag känner själv att jag har utvecklats dom senaste åren och fått bätte balans) och även lättare kunna göra inverkan på hästen med hjälper. Jag har väl kommit på det senaste året att jag har valt helt fel inriktning, då jag nu har kommit på att jag faktiskt vill jobba med hästar i framtiden, och jag känner redan nu att jag antagligen inte kommer vara lycklig av att jobba i en affär tills pensionen. Men som sagt framtidsdrömmar är det och kommer nog antagligen inte bli sanna, Men man kan ju alltid drömma ^^,

^Jag och Nettan! Fotad av Emma Johansson 

^Fotad av mig i Göteborg – Patrik Kittel & Watermills Scandic

^Bild från Google – Jan Brink & Briar

Självklart så är ju mina största idoler Jan brink och Patrik Kittel! :’D